Jag har ju inte riktigt ett liv med hund, men jag hade, och jag tänker fortfarande på honom typ dagligen. Varje gång jag kollar ut mot skogen utanför sovrumsfönstret tänker jag på allt kul vi haft i den skogen..

Eftersom jag visste att jag skulle ha svårt att släppa den här hunden beslutade jag mig för att spara något från honom, så jag tog hans underpäls. Varje gång han borstades samlade jag ihop den extremt mjuka underpälsen som fastnade i borsten och samlade det i en glasburk. Jag har kvar den än idag och har inga som helst planer på att göra mig av med den då det är mitt enda minne (förutom bilder).

Så här ser den glasburken ut:

Ganska välfylld ändå. Det där är från tre rejäla borst-tillfällen, strax efter att snön hade smält, så det var ca. ett år sedan den där samlingen startade.